Man mår verkligen upp och ner från ena sekunden till den andra. Jag är så glad att jag har mina barn dom gör så mycket för mig . Min dotter som ringer bokar taxi åt mig varje dag , skriver i min dagbok hur jag mår, min son stöttar mig otroligt mentalt när jag mår skit. Vilket även min dotter gör som får höra på mitt (tjat) hur jag mår , mina funderingar jag har. Jag har inte ens accepterat att jag har cancer och de säger jag ska bli frisk men vet inte om jag kommer tro på dom om och väl jag kommer dit.
Det är så konstigt för jag kände mig frisk inte mer än mitt vanliga knasiga jag. Jag var till och med på en hälsoundersökning som förklarade mig frisk. Och från ingenstans började jag störtblöda , förlora ca1 - 1,5 liter blod. De på akuten tog cellprover och vid senare tillfälle fick jag svar att jag har en tumör som är 4,6cm .
Man blir chockad över bara det men så alla sömnlösa nätter funderar man, hur länge kan det på gått? När fick jag den? Läkarna är lite kryptiska när man frågar, mer än det svar att jag haft den ganska länge . Hmm vad är länge , månader , år ? Ja det vet jag ju inte , missade jag tecken eller vad hände ?
Jag har många frågor som jag söker svar på .
Men som jag sa till min dotter igår att jag lever här och i nuet just nu ska gå igenom alla behandlingar som är nog så tuffa .
Jag är en ganska stark person men utan mina barn och min pappa och närstående hade jag inte orkat själv. Så jag tackar min underbara ängel som sänt mig så underbara människor runt omkring mig !
Dax för strålning hoppas ni har en trevlig kväll med gott sällskap . Kram till er fina läsare