Verkligen tack till dom som så glada och trevliga, får en att orka med denna jobbiga tid. Han som har hand om mr röntgen och studien jag är med i gick förbi i korridoren när jag väntade på min strålbehandling. Han stannar och verkligen tar sig tid och frågar hur jag mår . Han lyssnar på vad jag har och säga , tar det till sig. En helt underbar människa, jag är så tacksam för dessa stunder och veta att det faktiskt är så att folk bryr sig på ett äkta sätt och menar det dom säger. Inte det här falska sättet som många människor har inom vården. Men den här personalen jag träffat är enormt engagerade i det dom gör vilket är underbart och se. Tack till er alla att ni finns för mig och alla andra ni hjälper. Ni gör underverk för människors liv vilket jag och min familj beundrar. Kram

Brachybehandling är när de ger strålning rakt i tumören som i mitt fall sitter i livmoderhalsen. Varav bilden så man kan förstå lite hur komplicerat det bli när de ska in med en massa instrument . Den här gången tog det ca . 2 timmar nästa ska ta längre tid . Vanligtvis gör dom denna behandling med epidural bedövning , vilket gör man inte känner något från midjan och ner plus man är vaken. Jag har dålig erfarenhet av just den bedövningen och fick mitt önskemål att bli sövd igenom . Trots jag varit envis och starkt emot epidural från första början har de försökt få mig och ta den och även lugna mitt sinne för den skräck jag har för epidural, så det är både snällt av narcos läk att försöka iaf. Det var en jätte jobbig dag , all personal var så underbara men jag som hade panikångest och inte hade sovit något på hela natten ville bara hem. Ett plus var att jag blev sövd så jag fick ju sova lite i 2 timmar. Medans de gjorde allt de skulle få dit instrument och ståla tumören . När de var klara väcker de alltid en , alla var så glade och berätta att tumören har krympt. Klämde hårt min dotters hand så hon skulle veta att jag visste hon var där. Hon var med mig hela tiden . På uppvaket har jag sånna smärtor så kändes som det brann i underlivet. En hemsk smärta men man fick smärtlindring för det. Men när man aldrig känt någon sån smärta blir man ju lite skraj. Den smärtan tonar ner sig som tur är. Efter jag kom till avdelningen ville jag bara hem, man måste ju äta å dricka , stå å gå så får man åka hem om man klarar allt det. Skyndade på processen så jag fick komma hem. Äntligen få sova.
En hemsk upplevelse men man har inge val bara stå ut om man ska bli frisk , vill bara dela med mig av händelsen . Jag väljer iaf att bli sövd. Må så gott och nu ska jag på strålning å krympa lite till. Kram