Jag hoppas verkligen jag kan sova i natt men som sagt dagen blir lång hela dagen på sjukhuset. Dagen börjar med en hel del mediciner så man inte ska må så illa 24st av bara den ena medicinen . Men dom hjälper ju lite mot illamåendet men en av biverkningarna är huvudvärk på alla dom medicinerna och jag hade en period i mitt liv när jag var omkring 23-24 år då jag hade migrän flera ggr i veckan. Så den biverkningen är verkligen stark på mig , första cellgiftsbehandlingen fick jag stark migränattack så det gjorde mig helt utslagen . Fick gå hem och lägga mig i ett mörkt sovrum resten av dagen vilket inte var då roligt men hade inget val. Så jag vet vad jag har och vänta mig i morgon , ser inte framemot det, har fått medicin mot det men det kommer bara ta udden av attacken tyvärr bättre än inget antar jag.
Min dotter som brukar följa med mig är förkyld och har feber så hon kan inte heller följs med, trist . Men som tur är så har jag min son som kommer följa med mig. Jag har enormt stöd från båda mina barn som verkligen finns där för mig och jag slipper gå igenom allt detta själv. Mina klippor under denna svåra tid. De hjälper mig med saker jag inte orkar som inte behöva tänka på laga mat, sen skriver min dotter upp alla tider och biverkningar jag har Dag för dag. Hon ringer sjukresetaxi mm. Bakar gott fikabröd jag kan ta med mig och hon har även gjort egen rabarbersaft som ska vara nyttigt när man har cancer . Ni kommer få receptet vid senare tillfälle. Forskare har kommit fram till att rabarber ska vara väldigt bra men man måste få i sig så mycket och det kan vara svårt. Hon bakade även världens godaste rulltårta även det receptet ska ni få. Men nu ska jag försöka sova om det går. Må så gott och lev i nuet imorgon kan det vara försent !???

Lite upp piggande bild på vår katt ice. Glöm inte donera en slant för cancer . Tack ?

Jag vaknade flera gånger , jag brukar normalt inte vakna och behöva gå på toa och kissa. Men nu kan jag vakna och det trycker verkligen på måste verkligen gå kissa. Under dagarna kan jag känna mig jätte kissnödig och svårt och kissa, det är normalt säger dom . Även att det svider när man kissar för slemhinnorna blir sämre. Men inatt vaknade jag verkligen många gånger , känns som jag var mer vaken än sov. Tankar spinner runt sin egen väg på nätterna. Trodde jag skulle kunna sova länge men vaknade tidigt ändå. Hoppas jag mår lite bättre ska till strålningen idag. Kram till er alla och må så gott!?

Solsken åh fint väder men svårt att njuta när man mår ?piss? de har efter mitt önskemål ändrat så gott de kan till eftermiddagar då jag är nattmänniska och har svårt komma upp på morgonen . Jag har mina trevliga morgonrutiner ge vår älsklingkatter frukost , se verkligen fy på mig morgon cigg , undertiden är kaffet klart. Tar mitt kaffe sätter på en serie och myser med vår en katt shadow . Underbar morgonrutin så hinner jag i lugn och ro. Och nu när man e tvungen att äta massa mediciner så hinner även dom börja verka.
Jag är ju bara inne på min andra vecka och mår jag så här dåligt nu hur ska det då bli vecka 3 då de säger man mår sämre?!

Idag är det ännu en tidig morgon för strålbehandling , men så här ser den ut . Man får ha på sig sin egen tröja även bh n på sig, iaf i mitt fall då jag har cancer en stor tumör på livmodertappen på en 4,5 cm. Man får klä av sig byxor och trosor och får en liten lapp som min sköterska kallar fikonlövet lite roligt tycker jag. Så får man ligga där och de har markerat med små tatuerings prickar en på varje sida och en i mitten lite över?musen? sen markerar de med spritpenna så det blir exakt. Så rättar de till ?rumpan? så det blir exakt där de ska stråla , så sätter dom i gång normalt tar de två röntgenbilder sen strålningen som tar ca. 5 min. ( i mitt fall). Sen är det klart . Innan man går in ska man gå på toa. Man får äta och dricka som vanligt innan och ta sina mediciner. Vill ge er så mycket information som möjligt både de nyfikna , anhöringa,vänner och till de som får det tråkiga beslutet , tumör,cancer . Jag kommer så gott jag orkar uppdatera så ofta jag orkar men jag har önskan om att det blir varje dag. Igår när jag kom hem låg jag bara i stark migrän och lite illamående, min aptit var lite sämre än dagen innan fick min första cytostatika behandling igår. Kommer visa det vid senare tillfälle. Kram till er alla

Sitter i taxin på väg till första behandlingen. Tankarna om vad som ska hända springet omkring som en yr höna. Jag vet ju inte riktigt hur det går till , om det kommer göra ont eller hur jag kommer att må. Oron stiger ju närmare jag kommer sjukhuset . Jag vet att jag ska börja med blodprov och sen ska jag göra min första strålbehandling . Tänk om de kunde ståla mig 7 veckor i framtiden och de kunde säga : nu är du frisk! Det skulle vara drömmen om det gick att göra så. Men än så länge kan vi inte resa i tiden tyvärr. Sen det jag är verkligen orolig för att de ska sätta in en piccline ( det är en infart som ska sitta kvar så man slipper bli stucken varje gång) . Ska jag vara helt ärlig så har jag nålsticksfobi och bara tanken på att den ska sitta kvar under hela behandlingstiden ca7 veckor, så tycker jag att det är rent av bara äckligt. Bara veta att den sitter i en artär dygnet runt får mig att må illa. Men jag ska pröva får tuffa till mig lite och hoppas det kommer gå bra. Nu är jag snart framme så håll tummarna för mig att det kommer gå bra idag. Tack för ert stöd är väldigt tacksam för det. Men jag är också lyckligt lottad som har min underbara dotter med mig som stöd till sjukhuset. Det är skönt för när jag känner det blir för mycket information så lyssnar hon och kan säga om jag missar någon information. Okej , många djupa andetag och var tvungen ta en lugnande tablett i morse så nu ska jag kliva in på sjukhuset. Håll tummarna så återkommer jag om hur dagen har varit.

Jag är egentligen en natt människa då jag jobbar natt. Men idag ska jag gå på på PET /CT där dom ska röntga hela kroppen. Var tvungen att gå upp kl.06.00 så jag kunde dricka en kopp kaffe utan mjölk och socker. Har ju inte mjölk i så det är inga problem med gärna socker , så råka hälla i det av gammal vana. Men det var bara göra nytt.
La mig i sägen med min kopp och satte på serien Gypsy , tog ett par klunkar kaffe och tror ni inte jag somnade om.
Vakande kl 08.00 så blev en snabb sminkning och väckte mina barn. Vi alla var rekordsnabba och satte oss i bilen . Det tar drygt en timme resväg till sjukhuset så man har tid att tänka.

PET /CT i mitt fall ska de röntga hela kroppen för se om det finns tumörer på fler ställen om det spridit sig. Man får inte äta från kl.00.00 på natten , man ska vara fastande 4 timmar innan därav kaffet som jag gärna vill ha på morgonen . Man får ta sina mediciner på morgonen om man har några däremot ska läkaren säga det är ok så det inte är något som krockar.

[Bild]

När jag väl kom in på sjukhuset var det bara leta reda på en toalett , blödde så mycket att spelade ingen roll vad man hade för skydd på sig , de blev nerdränkta direkt . Ju mer jag blödde ju mer chockad blev jag och rädd . Fick lägga mig på en brits och en sköterska kom ställde en massa frågor som jag svarade på så gott det gick . Som tur var hade jag med mig min dotter som kunde förklara en del . Sköterskan satt på armband och satt i en infart och sa att jag snart skulle få träffa läkaren . 

Det hela kom som en stor chock , allt kom från ingenstans , jag förstod ingenting , trodde väl att det var något blodkärl som brustigt . Att det inte var så farligt mer än att det kunde fixa ordningen det genast . 

Ja ha var det dax gå på toa igen , sitter där och tänker jag kommer väl förblöda ihjäl innan jag får komma in till läkaren . " den klingande tanken i mitt huvud , du har bara fem liter blod i kroppen" . Jag börjar känna mig matt och yr och ont i nedre delen av magen . 

När jag kom tillbaka till britsen sa sköterskan att jag skulle få komma in genast . ( i bakhuvudet för stod jag att det var mer allvarligt än jag trodde då de tar in mig så fort när man normalt brukar få vänta i evigheter på sjukhus.

De flesta har varit på gynundersökning och det är verkligen ingen trevlig upplevelse . Men det var bara bita ihop . Först var det en sköterska som sa vad jag skulle göra , sedan kom en jätte trevlig kvinnlig läkare , väldigt ödmjuk som förstår jag var både chockad och rädd , hon undersökte mig det tog lång tid och hon ställde en massa frågor som läkare alltid gör . 

Efter en stund kände jag bara nu har detta tagit så himla lång tid och det är något helt galet . ( Bara jag inte har en alienbäbis där inne , man vet ju inte kollade ju på skräckfilm igår) .

Läkaren frågade om det gick bra och hon visade mig skärmen och helt ärligt var jag så chockad att jag knappt såg skärmen eller knappt hörde vad hon sa . Men hon sa att det ser ut som en förändring och hon vill ta in en läkarspecialist . 

Specialisten började undersöka mig och sa de ska ta cellprover , då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka länge . De försökte trösta mig så gott det gick och jag försökte sluta gråta så jag skulle slippa ligga där med benen i vädret när de tog cellproverna . Ont gjorde det men jag fick någon slags bedövning så det inte skulle kännas så mycket . Mina gråt attacker kom och gick och de tog 6 st cellprover , det var lite mer än de brukade . 

Under undersökningen pratade läkarna med varandra ganska tyst och förstod att det var något som inte var bra men dom svarar ju inte på såna frågor när dom inte vet säkert . 

Jag fick Cyklonova 500 mg som är en blodhämmare så man inte blöder så mycket . Skulle ta det 2 gånger 4 ggr om dagen . 

Sedan fick jag komma ut till min dotter vid britsen även  min son hade hunnit komma , de hade också förstått att det var något allvarligt . Fick prata med sköterskan igen som berätta lite om att jag skulle få komma tillbaka , de skulle skicka en remiss . 

Jag gillar verkligen inte sjukhus så jag hade brottom därifrån , höll på gå   hem med infarten/nålen i armen men sköterskan sa att den ska vi nog ta bort innan du går och så ska du få en värktablett innan du går . 

Innan jag åkte hem gick jag på apoteket köpte alla bindor , tamponger man kan tänka sig , här ska det finnas resurser och inte blöda igenom någonstans tänkte jag.

Jag kände jag hade förlorat mycket blog ca 1 ½ liter , blev väldigt matt och blek , ville bara ligga ner och kraftig smärta i nedre regionen av magen . 

Tog en plaspåse att sitta på eftersom det tar ganska lång tid ock hem från sjukhuset . Hann in långt förän det rann över , något att tänka på om det skulle hända . 

Väl hemma tog mina underbara barn hand om mig fick god mat och en massa nyttiga saker som jag kommer att tips om i ett annat inlägg.

Min underbara semester var precis slut och jag skulle återgå till jobbet . Kändes skönt då jag var utvilad och längtade tillbaka till jobbet . Skulle bli kul och träffa alla arbetskollegor igen . 

På tisdag morgon vaknade jag kl 06,00 kände att jag behövde sätta mig upp i sängen , plötsligt kände jag det bara rann hur mycket blod som helst mellan benen , det bara forsa blod . Gock till toaletten och det bara fortsatte . Det var verkligen ingen trevlig känsla. 

När jag väl satt på toaletten så förstod jag att det var något som var åt helvete fel. Fick duscha av mig allt blod , jag tog en tampong tänkte det skulle stoppa upp lite . Jag var tvungen att torka golvet och tvätta alla lakan. La mig ner och tänkte det skulle gå över . Efter några minuter känner jag att det är bara springa på toa igen , känns som blodet forsar ur mig , fick göra samma sak igen , duscha , tvätta lakan , då stoppade jag upp två tamponger tänkte det måste hjälpa. Det hjälpte så pass att jag behövde gå på toaletten varje kvart för att byta tamponger,även dom var dyngsura helt fulla . Efter några timmar knände jag att sähär kan jag inte fortsätta det är något helt galet fel .

Så jag ringer till sjukvårdupplysningen (Tel:1177) . Personen som svarade på sjukvårdsupplysningen började fråga massa frågor . Som hur mycket jag blödde , hur ofta jag byte tampong , jag svarde att jag bytte varje kvart men att det hann blöda igenom varje gång . Tillslut sa hon till mig : Du har faktiskt bara 5 liter blod i kroppen och du måste åka akut till sjukhuset, NU! 

5 Liter blod klingade i mitt huvud , det är ju jätte allvarligt . Som tur var var min dotter hemma som ringde amulans . Ambulansen kom fort , jag började känna mig ur och chockad över hela grejen . Orolig och rädd . Frågorna i mitt huvud kommer allt mitt blod rinna ur mig nu , kommer jag kunna överleva det här . FUll fart i ambulansen till sjukhuset så hinner man tänka en hel del . Det känns som snigelfart även fast de kör fort .