Idag är det ännu en tidig morgon för strålbehandling , men så här ser den ut . Man får ha på sig sin egen tröja även bh n på sig, iaf i mitt fall då jag har cancer en stor tumör på livmodertappen på en 4,5 cm. Man får klä av sig byxor och trosor och får en liten lapp som min sköterska kallar fikonlövet lite roligt tycker jag. Så får man ligga där och de har markerat med små tatuerings prickar en på varje sida och en i mitten lite över?musen? sen markerar de med spritpenna så det blir exakt. Så rättar de till ?rumpan? så det blir exakt där de ska stråla , så sätter dom i gång normalt tar de två röntgenbilder sen strålningen som tar ca. 5 min. ( i mitt fall). Sen är det klart . Innan man går in ska man gå på toa. Man får äta och dricka som vanligt innan och ta sina mediciner. Vill ge er så mycket information som möjligt både de nyfikna , anhöringa,vänner och till de som får det tråkiga beslutet , tumör,cancer . Jag kommer så gott jag orkar uppdatera så ofta jag orkar men jag har önskan om att det blir varje dag. Igår när jag kom hem låg jag bara i stark migrän och lite illamående, min aptit var lite sämre än dagen innan fick min första cytostatika behandling igår. Kommer visa det vid senare tillfälle. Kram till er alla

Sitter i taxin på väg till första behandlingen. Tankarna om vad som ska hända springet omkring som en yr höna. Jag vet ju inte riktigt hur det går till , om det kommer göra ont eller hur jag kommer att må. Oron stiger ju närmare jag kommer sjukhuset . Jag vet att jag ska börja med blodprov och sen ska jag göra min första strålbehandling . Tänk om de kunde ståla mig 7 veckor i framtiden och de kunde säga : nu är du frisk! Det skulle vara drömmen om det gick att göra så. Men än så länge kan vi inte resa i tiden tyvärr. Sen det jag är verkligen orolig för att de ska sätta in en piccline ( det är en infart som ska sitta kvar så man slipper bli stucken varje gång) . Ska jag vara helt ärlig så har jag nålsticksfobi och bara tanken på att den ska sitta kvar under hela behandlingstiden ca7 veckor, så tycker jag att det är rent av bara äckligt. Bara veta att den sitter i en artär dygnet runt får mig att må illa. Men jag ska pröva får tuffa till mig lite och hoppas det kommer gå bra. Nu är jag snart framme så håll tummarna för mig att det kommer gå bra idag. Tack för ert stöd är väldigt tacksam för det. Men jag är också lyckligt lottad som har min underbara dotter med mig som stöd till sjukhuset. Det är skönt för när jag känner det blir för mycket information så lyssnar hon och kan säga om jag missar någon information. Okej , många djupa andetag och var tvungen ta en lugnande tablett i morse så nu ska jag kliva in på sjukhuset. Håll tummarna så återkommer jag om hur dagen har varit.