När jag väl kom in på sjukhuset var det bara leta reda på en toalett , blödde så mycket att spelade ingen roll vad man hade för skydd på sig , de blev nerdränkta direkt . Ju mer jag blödde ju mer chockad blev jag och rädd . Fick lägga mig på en brits och en sköterska kom ställde en massa frågor som jag svarade på så gott det gick . Som tur var hade jag med mig min dotter som kunde förklara en del . Sköterskan satt på armband och satt i en infart och sa att jag snart skulle få träffa läkaren . 

Det hela kom som en stor chock , allt kom från ingenstans , jag förstod ingenting , trodde väl att det var något blodkärl som brustigt . Att det inte var så farligt mer än att det kunde fixa ordningen det genast . 

Ja ha var det dax gå på toa igen , sitter där och tänker jag kommer väl förblöda ihjäl innan jag får komma in till läkaren . " den klingande tanken i mitt huvud , du har bara fem liter blod i kroppen" . Jag börjar känna mig matt och yr och ont i nedre delen av magen . 

När jag kom tillbaka till britsen sa sköterskan att jag skulle få komma in genast . ( i bakhuvudet för stod jag att det var mer allvarligt än jag trodde då de tar in mig så fort när man normalt brukar få vänta i evigheter på sjukhus.

De flesta har varit på gynundersökning och det är verkligen ingen trevlig upplevelse . Men det var bara bita ihop . Först var det en sköterska som sa vad jag skulle göra , sedan kom en jätte trevlig kvinnlig läkare , väldigt ödmjuk som förstår jag var både chockad och rädd , hon undersökte mig det tog lång tid och hon ställde en massa frågor som läkare alltid gör . 

Efter en stund kände jag bara nu har detta tagit så himla lång tid och det är något helt galet . ( Bara jag inte har en alienbäbis där inne , man vet ju inte kollade ju på skräckfilm igår) .

Läkaren frågade om det gick bra och hon visade mig skärmen och helt ärligt var jag så chockad att jag knappt såg skärmen eller knappt hörde vad hon sa . Men hon sa att det ser ut som en förändring och hon vill ta in en läkarspecialist . 

Specialisten började undersöka mig och sa de ska ta cellprover , då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka länge . De försökte trösta mig så gott det gick och jag försökte sluta gråta så jag skulle slippa ligga där med benen i vädret när de tog cellproverna . Ont gjorde det men jag fick någon slags bedövning så det inte skulle kännas så mycket . Mina gråt attacker kom och gick och de tog 6 st cellprover , det var lite mer än de brukade . 

Under undersökningen pratade läkarna med varandra ganska tyst och förstod att det var något som inte var bra men dom svarar ju inte på såna frågor när dom inte vet säkert . 

Jag fick Cyklonova 500 mg som är en blodhämmare så man inte blöder så mycket . Skulle ta det 2 gånger 4 ggr om dagen . 

Sedan fick jag komma ut till min dotter vid britsen även  min son hade hunnit komma , de hade också förstått att det var något allvarligt . Fick prata med sköterskan igen som berätta lite om att jag skulle få komma tillbaka , de skulle skicka en remiss . 

Jag gillar verkligen inte sjukhus så jag hade brottom därifrån , höll på gå   hem med infarten/nålen i armen men sköterskan sa att den ska vi nog ta bort innan du går och så ska du få en värktablett innan du går . 

Innan jag åkte hem gick jag på apoteket köpte alla bindor , tamponger man kan tänka sig , här ska det finnas resurser och inte blöda igenom någonstans tänkte jag.

Jag kände jag hade förlorat mycket blog ca 1 ½ liter , blev väldigt matt och blek , ville bara ligga ner och kraftig smärta i nedre regionen av magen . 

Tog en plaspåse att sitta på eftersom det tar ganska lång tid ock hem från sjukhuset . Hann in långt förän det rann över , något att tänka på om det skulle hända . 

Väl hemma tog mina underbara barn hand om mig fick god mat och en massa nyttiga saker som jag kommer att tips om i ett annat inlägg.

Min underbara semester var precis slut och jag skulle återgå till jobbet . Kändes skönt då jag var utvilad och längtade tillbaka till jobbet . Skulle bli kul och träffa alla arbetskollegor igen . 

På tisdag morgon vaknade jag kl 06,00 kände att jag behövde sätta mig upp i sängen , plötsligt kände jag det bara rann hur mycket blod som helst mellan benen , det bara forsa blod . Gock till toaletten och det bara fortsatte . Det var verkligen ingen trevlig känsla. 

När jag väl satt på toaletten så förstod jag att det var något som var åt helvete fel. Fick duscha av mig allt blod , jag tog en tampong tänkte det skulle stoppa upp lite . Jag var tvungen att torka golvet och tvätta alla lakan. La mig ner och tänkte det skulle gå över . Efter några minuter känner jag att det är bara springa på toa igen , känns som blodet forsar ur mig , fick göra samma sak igen , duscha , tvätta lakan , då stoppade jag upp två tamponger tänkte det måste hjälpa. Det hjälpte så pass att jag behövde gå på toaletten varje kvart för att byta tamponger,även dom var dyngsura helt fulla . Efter några timmar knände jag att sähär kan jag inte fortsätta det är något helt galet fel .

Så jag ringer till sjukvårdupplysningen (Tel:1177) . Personen som svarade på sjukvårdsupplysningen började fråga massa frågor . Som hur mycket jag blödde , hur ofta jag byte tampong , jag svarde att jag bytte varje kvart men att det hann blöda igenom varje gång . Tillslut sa hon till mig : Du har faktiskt bara 5 liter blod i kroppen och du måste åka akut till sjukhuset, NU! 

5 Liter blod klingade i mitt huvud , det är ju jätte allvarligt . Som tur var var min dotter hemma som ringde amulans . Ambulansen kom fort , jag började känna mig ur och chockad över hela grejen . Orolig och rädd . Frågorna i mitt huvud kommer allt mitt blod rinna ur mig nu , kommer jag kunna överleva det här . FUll fart i ambulansen till sjukhuset så hinner man tänka en hel del . Det känns som snigelfart även fast de kör fort .